Igår förmiddags hade jag tänkt göra ett blogg inlägg om hur fridfullt det är i fårhuset. Lammen skuttar omkring och de olammade tackorna ligger och vilar med sina stora magar. Jag hade filmat en kort sekvens med min mobiltelefon. Men formatet på filmen gjorde att jag gick bet på att ladda upp den och blev tvungen att börja forska i hur man konverterar till annat filformat. Så jag lämnade datorn för dagen.
På eftermiddagen, vid matdags, så var det flera tackor som inte kom fram och åt. En var redan på väg att lamma. Och medan jag matar fåren så får en tacka med slidframfall fick kraftiga krystvärkar. Hon har haft lite framfall ett par dagar men inte så farligt mycket, även om det ju ser lite olustigt ut. Men nu tänkte jag, att nu kommer ju hela innandömmet ut! Panik! Jag ringde mamma som skulle på ett möte och hon vände och kom hem.
Tackans krystvärkar avtog och vi lyckades boxa in henne längs med inspektionsgången. Mamma tvättade av henne och gick in och kände men lyckades inte komma in och blev osäker på om hon var öppen. Vi ringde en vän, en fårkollega, och rådfrågade och sen ringde vi veterinären. Men veterinären tyckte att vi skulle avvakta och se. Han kunde ändå inte göra så mycket. Jaha... Så vi väntade.
Vid 22-tiden hade hon lite krystvärkar igen. Vi bad min far komma ut och hjälpa till. Han gick in och kände att hon var öppen men att det sedan tog stopp. Han trodde att livmodern kanske hade vridit sig. Sådan kan ju förekomma. Så på vinst och förlust så provade vi att rulla runt tackan ett varv. Och det hjälpte! Sen lyckades pappa få ut tre lamm efter mycket stök och bök... Två var vid liv men kändes svaga. Det tredje var döfött. Vi försökte få i de bägge lammen lite råmjölk från en tacka som lammat tidigare samma dag. Och sen var klockan midnatt så vi beslutade gå in för att sova några timmar.
Nu tidigt på morgonen så levde bara det ena lammet. Och tackan såg inte pigg ut. Så vi gav lammet lite mer mjölk i flaska. Och det var nästan så att tackan såg på oss och tänkte att -"vad bra att ni tar han om lammet nu" och sen dog hon. Livet på landet är hårt ibland.
Ytterligare en tacka har gått och verkat vela lamma hela kvällen igår. Nu på morgonen fick hon krystvärkar så mor gick in för att hjälpa till eftersom det gått så lång tid. Resultatet blev två dödfödda lamm och ett levande. Och eftersom vi nyss fått ett moderlöst lamm så passade vi på att kleta in det och försöker nu adoptera bort det till den här tackan som nu bara har ett eget lamm. Vi hoppas att det fungerar.
Förutom dessa komplicerade lamningar så lammade det igår tre (eller var det fyra?) utan problem. Så oftast så går det ju bra. Vi är uppe i ca 60 lamm nu. Ungefär halvlek, kanske? Vi förväntar oss intensiva dygn till valborgshelgen.
Nu på förmiddagen kommer det elever från Forslunda (Umeå) på studiebesök. Det blir kul. Jag hoppas att det är lite lugnt i fårhuset då, så att de slipper dramatiken. Även om det kanske är lärorikt så vill jag ju inte avskräcka dem! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Josefin !
Hoppas det går bättre med resten av lammningarna, alltid lika tråkigt när djuren går bort men skönt att veta att deras lidande tog slut ? De flesta av mina tackor verkar dräktiga och de bör komma på några veckor. Bilder kommer snart, som du efterfrågade :) Hoppas ni har det bra annars i vårsolen ! Mvh Linda Södra Harads
Skicka en kommentar