söndag 24 januari 2010

Lite sorgsen

Just nu känns det lite ledsamt i hjärtat. Det blev ett chockartat slut på lördagskvällen.
Jag gick min vanliga kvällsrunda till fåren och gick sedan in i vår gamla ladugård, där baggarna är installade. Och när jag kommer in till dem ser jag att en av dem ligger på sidan. Död. Vår fina Oliver som köpte in för två höstar sen. Han var snäll och fin och ville alltid bli kliad när man tittade till dem. Det blev jättefina lamm efter honom ifjol och vi såg fram emot att ha kvar honom något år till. Nu blev det inte så.
Varför han dog så plötsligt vet vi inte. Kanske kan det ha varit urinsten. Eftersom det gick så fort. Vi hade varit in till dem mitt på dagen och då märkte vi inget allvarligt. Ändå tycker vi att vi har varit noga med att de har mineral- och saltsten och färskt vatten.
Det kan gå så fort när får blir sjuka och trots att vi ser till dem minst två gånger om dagen så kan alltså sådant här hända. Jag fick senast igår frågan, av en besökare, om det inte känns jobbigt att skicka lamm på slakt. Och nej, det tycker jag inte. Hade jag tyckt att det var jobbigt hade det varit svårt att vara fårbonde. Men när sådant här händer, att ett djur plötsligt dör, utan att jag hunnit med att se och hjälpa. Då är det inte roligt. Trots allt går livet vidare. Tur i oturen är ju i alla fall att han hunnit betäcka sina tackor och kanske kanske så blir det något fint bagglamm efter honom som vi kan spara i hans ställe. Vila i frid Oliver!


Här en bild på alla tre gubbarna som jag tog för bara ett par dagar sedan. Oliver till vänster och så Avve längst fram och ungbaggen, skämtsamt kallad "Farbror Barbro" på grund av sin härkomst, längst bak.

fredag 15 januari 2010

Förstasidestoff

Idag är jag och mor med i tidningen, dvs Piteå-Tidningen. Här är en länk till er som inte har "palt-bladet":
Mor och dotter satsar på Gotlandsfår

tisdag 12 januari 2010

Det nya året tar sin början

Ja, så är det nya året här. Och livet på gården återgår till vardag. Julgranen står fortfarande kvar inne, men den barrar rejält och jag hade tänkt att den skulle åkt ut ikväll men det får blir imorgon istället.

I fårhuset så körde vi under trettondagshelgen in hö på foderbordet och körde upp vår balsnittare till maskinhallen. Vi ska montera en värmare på hydraultanken eftersom det är så precis att vi får igång den när det är kallt.




Dagen därpå hade vi mer än -30 grader och då kändes det bra att fåren hade gott om hö på foderbordet. Och det kändes bra att se att vattnet fungerade utan problem trots de många minusgraderna. I vårt förra fårhus frös alltid vattnet om det blev rejält kallt. Men... (det är alltid ett men...) I lördags upptäckte jag att en av vattenkopparna var torr. Tack och lov hade temperaturen då vänt, och nu har vi de senaste dagarna haft nollgradigt eller till och med ett par plusgrader. Eftersom vattenkoppen fortfarande stått tom hela dagen igår så var jag idag på väg att skruva loss den och börja värma slangen under.


Väl i fårhuset möttes jag av... ta da! Vatten! En fungerande vattenkopp. Jag behövde inte skruva. Det är fint när saker löser sig självt! :)
Att vattnet fryser någon mer gång tror jag inte vi behöver vara oroliga för när vi fått upp djurantalet i stallet. Som det är nu så var det två vattenkoppar i den fållan så omsättningen på vatten var förmodligen låg i just denna vattenkopp.

Baggarna har flyttat upp till ladugården nu. Förhoppningsvis så har de gjort sitt jobb. Ungbaggen, som är ny för året, klarade kvalhöjden på 1,05m i mitten på december. Så efter en kort visit hos tackorna i gruppen intill höjde vi grindarna. Sen var det ganska lugnt. Men i lördags så hade han tagit sig över igen så då flyttade vi höjdhopparen till ladugården i stället. Och så gjorde vi en rockad bland tackorna så nu är alla ungtackor samlade i en grupp. Vi brukar göra så för att de unga inte ska behöva trängas med de äldre vid matbordet.

Mannen i huset har haft fullt upp under jul med affärer. Vad det handlar om återkommer jag till senare! :)